Där skriver vi om betydelsen av att röra på sig inte minst när livet är tufft och svårt.  

För min del var det ett projekt under min behandlingsperiod att gå. Jag bestämde mig för att gå 20 000 steg varje dag. Jag vet att det kan låta mycket men jag gav mig själv en konkret uppgift. Och det gick bra. Var som balsam både för kropp och själ. Vissa dagar gick jag mycket långsamt och i omgångar. Andra dagar när jag mådde bättre gick jag till och från jobbet och lite till. På så sätt fick jag ihop mina steg. Det hjälpte mig mycket att själv kunna styra över något som gjorde mig gott. 

Hur har det varit för dig? Hur ser du på träning? Och när livet är svårt har det hjälpt dig att röra på dig? Eller kanske bara känts extra svårt att träna något alls då. Ja det kan förstås se väldigt olika ut vad som kan få oss att må bättre i svåra stunder. Men det finns idag bra evidens för att träning kan hjälpa dig att tex klara en tuff behandling bättre.

Jag har fortsatt att gå till och från min mottagning varje dag när jag arbetar. Det är nu mer än 4 år sedan jag avslutade min behandling. Förutom den  endokrina som jag ska ta i totalt 8 år. 

Nu under slutet av juli och augusti har jag gått med mina vandringskängor. Har nog sett lite konstigt ut men jag behöver gå in dem inför min semester. I drygt 1 månad nu har jag gått 1-1/2 mil om dagen med kängorna. Min förhoppning är att slippa få skavsår. På semestern ska jag gå en del av Camino de Santiago. Den del som går från Porto i Portugal till Santiago i Spanien. Detta blir min andra Camino de Santiago. 

En fin upplevelse att vara ett med naturen och med enkelheten det innebär. Du bor enkelt i sovsal och det du har med dig bär du. Så det gäller att packa lätt. Ser så framemot denna resa. Någon av er som gått en del av pilgrimsleden? Berätta gärna om din upplevelse.