janethedendahlcarlsson.blogg.se - Vinter går mot vår. Iallafall idag.

Så känns det just idag i lä i solen men det är säker lång tid kvar. Slutet av 2024 var en tuff tid för mig med väntan och ovisshet. Jag fick göra en MR pga av cancergenen jag bär på. Fick svar på den att allt var bra sådan lättnad. Samtidigt hade jag gjort mamografi utifrån att jag egentligen skulle avslutas på onkolgen. Detta innan man visste om genen. Jag fick brev efter mamografin att man måste komplettera med ultljud. Varför frågade jag mig? Kontaktade bröstcentrum och frågade om man sett MR svaret när man kallade till komplettering med ultraljud. Och Ja det hade läkaren som gjort bedömningen sett. Jag förstod ingenting och blev orolig. Vad jag vet är MR Rolls-Royce undersökningen när det gäller rtg. Ja det blev väntan på ny undersökningstid. Väl på bröstcentrum för ultraljud frågade röntenologen hur jag mår. Mitt svar bra tack men jag förstår bara inte varför jag är kallade hit för ultraljud när jag gjort MR. Det oroar mig. Va har du gjort MR bröst Ja svara jag. Han tittar i datorn och på mig och säger du skulle inte kallats hit allt ser bra ut. Han sa precis som jag tänkte är MR bra behövs ablolut ingen mer undersökning. Tack vad skön en bock är avklarad.

Innan operationen

Här satt vi patienter på löpande band. Och skojade om att det skulle vara gott med kaffe med mjölk nu. Men det var helt ok all personal var så vänliga och omtänksamma.

Sen har jag sedan hösten smärta i höger höft. Den är värst på natten när jag ligger sen blir bättre när jag går och när jag tränar. Tog till slut upp det med min onkolog som skrev remiss för rtg höft och öven skelletscintigrafi. Tacksam för det men återigen vänta på undersökningarna och sen väntan på svar.

Samtidigt med detta väntar jag på att operera bort äggstockarna och äggledare. Då jag har stor risk att få cancer där som hör ihop med genen Braca 2 som jag bär på.

Ja så har sista månaderna varit väntan och ovisshet. Men för det mesta går det bra att förhålla mig till min situation tycker jag. Och känner känner stor tacksamhet för allt vården gör för mig. Framförallt könner jag att de lyssnar på mig. Det är så oerhört viktigt. Men ändå ibland är det lätt att få de mörka tankarna för när man fått en cancerdiagnos eller drabbas av något annat stor svårt i livet kommer det närmare en att kan vad som helst kan hända. Jag tror att många innan man blir drabba lever på lite som att det alltid ska vara såhär. Fast man rationellt vet att det inte är så. Sen när man har drabbats vet man även andra svåra saker kan hända det är liksom mer närvarande på känslomässigt plan. Både på gott och ont tycker jag.

Nu en bit i på nya året har jag fått besked om min högra höft IiNGEN cancer där. Så lättad och så tacksam. Jag har också blivit opererad. Allt har gått bra som jag är så tacksam för det men är också psykiskt trött. Har blivit jätte förkyld efter OP. Jag som aldrig brukar bli förkyld. Mm det kanske säger mig något. Något jag borde tänka på?

Vad säger er ni om att vänta och ovissheten? Och om sårbarheten inför att kunde detta hända kan även allt annat hända? Är det någon som känner igen sig?

Det var allt för nu.

Kram Janet❤️